Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 648 —
Benrangléts skvadron, satte sig i rörelse mot det svenska
lägreti
Försiktigtvis utskickade Benranglet patruller åt alla
håll: framför och efter truppen samt åt sidorna för att
skydda skvadronen och foran mot öfverumpling. Bönderna
voro icke att lita på. De skulle nog göra sitt bästa för
att hämnas och beröfva svenskarne deras nyförvärfvade
skatt. Och att, sedan de nu en gång fått foran i sitt våld,
återkomma till kungen och lägret utan densamma var då
en så stor skam, att både Benranglet och föröfrigt hvarje
ryttare i skvadronen hellre ville stupa än utsätta sig för
något dylikt.
Hela dagen och äfven den följande var det lugnt.
Inga bönder, ingen fiende syntes till. Nu hade man en-
dast två dagsresor kvar till lägret och hvarje man hoppa-
des att straxt vara där och få aflämna den dyrbara och
efterlängtade provianten. Sinnena invaggades allt mer och
mer i sorglös glädje, visorna blefvo lustigare, skämtet upp-
sluppnare och alla voro ytterst belåtna med den lyckade
expeditionen.
Mot aftonen på andra dagen efter öfverfallet kom man
till en dalsänka, beväxt med några dungar småskog och
där slätten öppnade sig åt alla håll. En liten ström riss-
lade i närheten. Stället tycktes rent af inbjuda till läger-
plats.
— Här kunde vi ju rasta för natten. Det är vid ut-
sikt och intet nattligt öfverfall behöfver fruktas,menade Hjelm.
Många ryttare instämde med honom.
Men Benranglet höll före, att marschen ännu några tim-
mar borde fortsättas.
— Ju förr vi komma fram, dess bättre. Och föröfrigt
är kvällen icke på långt när mörk. Annu hinna vi en mil
eller en half, yttrade han.
Och så blef det. Marschen fortsattes, och ryttarne
manade på de trötta hästarne och kreaturen.
Det var i den dunkla stunden mellan skymning och
natt. Sorlet och sången hade stillnat af, visorna hade tyst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
