Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652 —
Efter eu timmas färd nådde man några kojor i skogen.
Häi slogs läger för natten. Svenskarne togos ned från
lasset och slängdes handlöst på marken, så att Benranglet,
som råkade slå hufvudet mot en sten, fick en stor bula i nacken!
— Nu börjas föreställningen, tänkte han.
Men bönderna gjorde sig icke brådt. Först åto och
drucko de af hjärtans lust. Sedan togo de itu med den
andra ännu trefligare afdelningen af festen.
En af dem gick in i kojan och kom ut med en grof
tång. Den lade han i elden för att glödgas.
Då Hjelm såg förberedelsen ryste han till. Tusen gån-
ger bättre att stupa i stridsvimlet än att lida döden på detta
barbariska sättl Och han kände nästan tårar af harm och
ångest stiga sig i ögonen.
■ Farväl, Gretchen! hviskade han och suckade.
Men Benranglet, som en gång förut; sårad och öfver-
gifven på slagfältet, pröfvat alla helvetets marter, tog sa-
ken mera filosofiskt. Han endast rynkade ögonbrynen och
blängde ilsket på sina plågoandar.
Soldaterna började åter jämra sig.
— Tyst! hväste Benranglet och gaf dem en bister blick.
Snart var tången praktfullt genomglödgad.
En storväst bonde grep den och betraktade den leende.
Så närmade han sig en af soldaterna.
Denne, som såg honom komma, slet i sina band och
vred sig i förtviflans ångest. Det ryckte krampaktigt i hela
kroppen på honom och tänderna skailrade af fasa,
Se så, min vän, nu skall du få känna på hur en
bayrare smeker en svensk hund, flinade bonden i det han
förde den glödande tången till soldatens ena öra och knep till.
Ett förfärligt jämmerskri ljöd från den stackars man-
nen, samtidigt med att en afskyvärd lukt af brändt kött
spred sig.
— Det andra örat också. Du skall vara lika fin på
bägge, grinade bonden, i det han rullade honom ett hvarf
och satte foten på honom för att få honom att ligga still.
Så knep han med tången till det andra örat. Soldaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
