Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657 —
gång. Efter densamma följde ett väldigt dryckeslag. De
bönder, som först baft att göra med foran, ville hejda sina
kamrater och påstodo att provianten var afsedd för besätt-
ningen i Ingolstadt och icke för deras magar, men det
väckte intet gehör.
— Tror ni inte vi behöfva mat lika bra som kur-
furstens soldater. Vi slåss lika tappert som de och skola
därför ha samma förplägning. Ar det inte riktigt? Hva?
— Jo, jo! skrek bondhopen. Lefve kurfursten och
Bayern! Död åt alla svenska hundar1 Det var ett godt vin
det här! Skål!
Bemänglet och Hjelm fingo intet. Men af hån kastade
man då och då ett afgnaget ben i hufvudet på dem.
Då det började mörkna buros de två fångarne in i en
koja, kastades handlöst på det tillstampade jordgolfvet,
fingo en spark hvar; så stängdes dörren med dubbla lås
om dem.
De voro ensamma i mörkret. Utanför fortsattes drickan-
det och skrålandet ännu en stund. Men snart tillkänna-
gåfvo ljudliga snarkningar, att man lagt sig att sofva. Nå-
gra regelbundna steg, som hördes utanför dörren, under-
rättade dem om att det var vakt utsatt.
. ~ Du finner ju att flykt är omöjlig, vän Benrangel,
hviskade Hjelm. I morgon skola vi dö tillsammans. Det
kan icke hindras. Tack för ditt goda kamratskap! Tack
tor dm hjälp mången gång och för ditt glada sällskap!
Visste jag icke, att Gretchen nu lefver och väntar på mig
gjorde det mig mindre att dö. Hälst såge jag, förstås att
det skett på slagfältet; ty att plågas och misshandlas af
dessa eländiga skurkar, är mindre angenämt. Men efter-
som det ej kan undvikas får man väl finna sig däri. Det
är en affär på en kvart, högst en halftimme. Och det
skall man väl kunna uthärda utan klagan, äfven om kvalen
äro aldrig så stora. Farväl vän Benrangel och tack för allt.
Denne svarade ej. Han låg och funderade. Något
önster fanns icke på väggen; dörren var stängd i dubbla
Gala Brigadens hjältar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
