Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 662 -
du orkar. Det gäller lifvet. Dörren måste sprängas upp
i första taget.
Benranglet och Hjelm vägde på knävecken för att få
rätta balansen.
— Ett... tu .. . treI !
Och med hela sin tyngd störtade de löst på dörren.
Ett dånande brak. Låsen sprängdes. Och de två
svenskarne störtade hufvudstupa ut.
På hufvud, bröst och ben trampade de hänsynslöst.
Vakterna som höjde musköterna för att gifva eld, kastades
till golfvet. En bonde, som hunnit resa sig, fick en box,
så han stöp. Från två andra ryckte de pamparna. Ett
förfärligt tumult uppstod. De yrvakna bönderna skreko om
hvarandra.
— Fångarne fly! Ta fast dem! Ta fast dem! Skjut
ned de djäflarne!
Och i gryningens bleka dager sprungo de omkull hvar-
andra, föllo, rullade, kraflade, allt under fruktansvärda tjut.
Eder och förbannelser ljödo. Djuren, som väcktes upp,
instämde i konserten. Hästarne gnäggade; oxarne och
korna bölade; fåren bräkte; svinen grymtade. Det var ett
hälvetets larm i den vackra majmorgonen.
Men springande, eftersatta af ett femtiotal bönder, skyn-
dade Benranglet och Hjelm till hästarne. Det var icke tid
att välja. Pampen ur skidan. Ett raskt hugg. Och hästen
var lös. Så upp på ryggen och i väg.
En afgrundskör af tjut och vrål hälsades deras affärd.
För lösa tyglar, sporrarne i hästarnes bukar, kroppen
lätt framåtlutad i sadlen gick ridten. Hvarken Benranglet
eller Hjelm visste hvart vägen bar. Hufvudsaken var att
hinna så långt bort som möjligt, innan det blefve full
dager.
Skogen genljöd af hästhofvarnes dån. Alla fåglar, som
sutto sött slumrande på sina nattkvistar, flögo flaxande upp.
Hararne satte rumporna i vädret och skuttade bort. Räf-
varne kommo utrusande ur sina lyor, gjorde en piruett,
slängde en stinkande kvast efter sig och försvunno i snåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
