Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 677 —
— Här i detta spökslott?
— Om det spökar, vet jag ej; men här bor jag emel-
lertid.
— Ensam?
Nej, med min mor. Om vintern studerar jag i
Mainz, men om sommaren brukar jag vara här.
— Och hvem äger det?
— Jag.
– Du?
— Ja, jag och min mor.
Men då är du ju icke en fattig skrifvare.
— Jo, tyvärr.
— Men detta slott?
Det är ju endast en ruin, knappast beboelig och
föga värd. Rutorna äro spruckna, regnet strömmar ned
genom taket, vinden blåser genom remnorna, men ännu åter-
stå oss några rum, så inredda, att man kan vistas där .. .
Men låt oss icke stå här och prata! Ni äro väl hungriga? . .
Om vi äro hungriga! kom det på en gång från
Benrangiet och Hjelm.
Nå, så följen mig då upp, skall jag styra om att ni
få en god frukost. Hästarne må stå här så länge. De
kunna aldrig få det bättre än de ha.
Och ledsagade af Niklas skrifvare styrde Bemänglet
och Hjelm sina steg mot det hemlighetsfulla slottet.
De kunde nu tydligt se, hur gammalt och förfallet’ det
var. Murarne hade gapande hål, från hvilka stora stenar
fallit ned, fönstren inga rutor, mossa och klängväxter täckte
öfverallt, inga grant klädda kavaljerer och damer syntes,
inga hästar stampade markens grus, inga tjänare bugade
sig; det hela företedde en hemsk bild af dyster ödslighet;
det var snarare en storartad ruin än ett slott.
- Och det är här du bor? frågade Hjelm tviflande
vid åsynen af den bristfälliga boningen.
— Ja, i flygeln där, svarade Niklas skrifvare. Du ser
att några fönster ha rutor. De rum, hvartill de höra,
har min mor af den förre aflidne ägaren fått öfverlåtna
€
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
