Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 708
Ingen lefvande varelse utom en svart katt, som låg och sof
under en bänk, kunde upptäckas.
— Besynnerligt att ingen mänska syns. Huset kan
väl då icke vara öde och öfvergifvet. Någon, som skall
äta rofvorna, måtte väl finnas i närheten, mumlade de gång
på gång.
Då skar en ljudlig snarkning genom rummet.
— Ahal Där ha vi rofätarn, tänkte Claus.
Marie gick och öppnade dörren till en kammare. Där
låg en gumma och sof på en säng. Solskenet spelade
på hennes nästipp och de skrynkliga kinderna voro heta
af värmen.
— Tycks vara ett ovanligt fridfullt ställe det här. Hun-
den sofver ute på sandhögen, katten under bänken och
kärringen i sängen. Det är så godt att vi också gå och
lägga oss och sofva i ett hörn, yttrade Claus.
— Tystl Väck henne intei Det är gamla Annika,
hviskade Marie.
— Annika?
— Ja, gamla Annika, som hushållar åt gamle Ans-
helm.
— Och hvem är gamle Anshelm.
— Kors, det är ju han, som arrenderar gården.
— Han är väl ute på markerna nà’nstans.
Nu vaknade den gamla. Förskräckt satte hon sig upp
och stirrade på de två ungdomarne. Hon tänkte skrika
till, då ett minne vaknade hos henne.
— Nej, du min skapare, är det inte lilla Marie! ut-
brast gumman och slog ihop händerna.
— Ja, så är det, kära mor Annika, svarade Marie
leende.
— Och nu har hon kommit hit med sin man för att
bo hos oss?
— Nej, nej! Han är icke min man, mumlade den rod-
nande flickan.
— Men hvem är han då?
— Jag är en svensk soldat, som ledsagat jungfru Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
