Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713 —
hjälpa honom fylla hans visthusbod med vildt och fisk.
Gubben som lefde mycket ensam och afskild, önskade in-
tet högre än att få sällskap och därtill af en ung soldat,
för hvilken han fattat vänskap redan från första ögonkastet.
Det blef alltså beslutadt, att Claus skulle stanna, så
länge han behagade och en af de små vindskuporna upp-
läts åt honom.
Han trifdes utmärkt i sin nya omgifning. Tidigt om
morgnarne gick han ensam eller med Anshelm på jakt,
om förmiddagarne, då Marie sysslade i kök och väfkam-
mare, hjälpte han gubben på åkern eller i trädgården, om
eftermiddagen brukade han och Marie ro ut på floden,
fiska och om kvällarne till långt efter det solen gått ned,
lustvandrade de i trädgården och hagen.
Men Annika var icke riktigt nöjd med, att de unga
ensamma gingo ute så sent. Hon försökte följa med dem,
man dels blef hon så trött i sina gamla ben, att hon snart
måste sätta sig att hvila på en sten eller bänk och vips
voro Claus och Marie försvunna bakom några buskar; eller
också blef hon så förskräckligt sömning att hon genast
efter kvällsmaten måste gå och lägga sig. Hon skakade
sitt gråa hufvud och disputerade med Anshelm.
Denne endast skrattade, hvilket gjorde den gamla ännu
mera ifrig.
— Men det är oanständigt! skrek hon.
Bahl Låt dem hållas! Ser du icke att de redan
smått börjat fatta tycke för hvarandra?
— Ja, men just därför.. .
— Ja visst. Just därför böra vi låta dem vara i fred.
Jag skulle icke önska bättre än att det blefve ett par af
dem. Och för öfrigt ser den unge främlingen ut att vara
allt för hederlig för att vilja bedraga Marie.
Med hvarje dag, som gick, kände sig de två unga allt
närmare dragna till hvarandra. Deras första öppenhjärtiga
och glada förtrolighet hade försvunnit och efterträdts af
förlägen stelhet. Tysta, icke vetande hvad de skulle
säga, gingo de om kvällarne vid hvarandras sida och drömde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
