Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 729 —
lämnas ensam med sina minnen, som höllo på att öfver-
väldiga henne. Hon måtte ha längtat mycket efter mig;
mycket mer än jag varit värd, mumlade han i det han reste
sig från bordet.
Hjelm och Niklas följde hans exempel. Och så begåfvo
de sig alla tre in till den sjuka.
I sängkammaren låg Marie blek på en soffa. Gardi-
nerna voro nedfällda och genom springorna mellan dessa
och fönsterposterna silade solljuset in. En fluga surrade i
taket. Utanför hördes svalornas glada kvitter, men här inne
var det tyst som i en graf.
Marie låg helt stilla. Men ögonen brunno med feber-
aktig glans och de hvita, magra fingrarne noppade nervöst
i soffans kläde.
Då hon först hade känt igen Bemänglet som Claus,
den man, hon för tjugu år sedan äktat och på hvilken hon
sedan dess alltid väntat, trodde hon att hennes hjärta skulle
stanna. Hon förde handen till sitt bröst, så svartnade det
för hennes ögon och hon sjönk afdånad till golfvet.
När hon åter vaknade, befann hon sig i sin säng. Hennes
son, Niklas, stod lutad öfver henne med bekymrad min
och bakom honom såg hon Claus och en främling.
Hon villp vara ensam för att reda sina tankar och hon
hviskade åt sin son, att de skulle lämna henne.
Nu hade hon legat i nära två timmar och tankarne
brusade i hennes hufvud, så att hon nästan trodde sig skola
bli galen.
— Andtligen har jag återsett honom. Nu, nu, när det
är för sent. Nu är jag snart gammal. Tjugu år ha för-
flutit, sedan vi träffades och aldrig kan lifvets lycka mer
byggas upp på nytt, hviskade hon.
Hon vaggade sakta sitt svartlockiga hufvud, där en och
annan silfverstrimma började lysa. Några stora tårar glänste
i hennes vackra mörkbruna ögon och rullade ned för kin-
derna.
Det tog i dörrlåset.
Nervöst vände hon blicken dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
