Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 746
skaffa jorden under stenen. Till slut tyckte jag, att jag
graft tillräckligt och beslöt att försöka flytta den något.
Jag fattade med båda händerna tag i ena kanten och
ryckte och drog. Den rörde sig ej. Jag fördubblade mina
ansträngningar, jag försökte upptill och nedtill på stenen,
och slutligen, sedan jag arbetat så att det värkte i mina
stackars armar, märkte jag att den vickade litet.
— Andå något. Det syns att jag är på den rätta
vägen, tänkte jag och började åter gräfva, djupare och mera
på. sidorna.
Och sedan jag så i ett par timmars tid gräft och ryckt *
i stenen, lyckades jag efter fruktansvärda ansträngningar
rubba honom ur hans läge och så småningom vända ho-
nom inåt.
En öppning visade sig för mina förtjusta blickar. Vis-
serligen var den ännu för smal till och med för min smärta
kropp, men jag såg, att det icke skulle behöfvas mycket
till för att jag skulle kunna komma igenom.
Jag satte min svaga axel mot stenkanten, tog spjärn
mot muren och tryckte på. Och hur jag tryckte och knuf-
fade och bråkade fick jag öppningen större. De tre rusiga
männen hade nu fallit i sömn och snarkade väldeliga, så att
jag kunde arbeta fortare och med mera lugn.
Nu gällde det att krypa igenom. Det var dock icke
så lätt, ty öppningen var ännu mycket smal. Men jag ville
dock försöka.
Jag-hade nog sinnesnärvaro att gå efter en af filtarne
och lägga den bredvid hålet för att sedan draga den efter
Ty vårnatten var ganska kall och jag visste icke hur
många dagar och nätter jag skulle få tillbringa i skogen.
Sedan försökte jag krypa ut med hufvudet före. Detta
kom lätt igenom; värre blef det med axlarne. Men genom
att vända mig snedt på tvären lyckades jag äfven med dem.
Så var det att sparka, spjärna och krafla med benen för att
få öfverkroppen igenom hålet och armarne fria.
Äfven det lyckades efter förtviflade försök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
