- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
750

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

750 —
— Nej, icke rör det mig; men dig.
— Tigi röt Eberhard.
Det föreföll mig som om de varit nära att råka i strid
med hvarandra.
Och om de ändå ville slåss och döda den ene den
andre1 Då vore världen befriad från två odjur, tänkte jag.
Ater hördes Eberhards röst:
— Det var det starka spanska vinet, som är orsaken
till alltsamman. Vi blefvo ju litet smått rusiga alla tre, så
att vi icke kunde höra hennes arbete. Jag begriper icke,
hur hon kunde vända på den stora stenen, så att det blef
en genomgång.
— Hon gräfde ju bort jorden under den.
— Ja, men med hvad? Med händerna? Hon hade
ju ingen knif och intet annat verktyg häller.
— Hon använde sannolikt en hvass flintsten, som jag
hittade i närheten af hålet.
—■ Kanske! Ett svårt arbete måtte det i alla fall varit
för hennes svaga krafter ... Men vi skola nog finna henne.
Eid du åt det här hållet och undersök hvarje snår och
buske mycket noga, så rider jag åt det här!
Dessa ord satte lif i mig. Jag reste på mig och bör-
jade springa.
— Hörde du ej något? Det lät som steg, ropade
Eberhard.
— Jo, jag tyckte, det var någon som sprang. Från
det här hållet kom ljudet, svarade den andre.
Nu kunde jag tydligt höra hästarnes traf. Jag sprang
så fort jag orkade.
Bullret från hästhofvarna kom närmare, närmare. Annu
skilde en tät småskog mig från mina förföljare. Men snart
skulle de upptäcka mig. Och då vore jag förlorad. Hvar
skulle jag söka skydd? Hvar skulle jag söka skydd?
Jag såg ett tätt busksnår framför mig. Instinktmässigt
skyndade jag dit för att gömma mig. Men då jag kom dit;
snafvade jag och gled med ena foten ned i en djup skrefva.
— Nu är jag förlorad, tänkte jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0758.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free