- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
760

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 760 —
skymma för mina ögon, det susade i öronen, det dun-
kade i hufvudet, jag förlorade medvetandet och föll ned
på vägen.
Hur länge jag låg så, vet jag ej, men då jag åter vak-
nade, befann jag mig nedbäddad i en mjuk säng i ett full-
komligt obekant rum.
— Het var föröfrigt det här rummet, afbröt sig fru
Marie och såg sig omkring.
— Det här? frågade Benranglet.
— Ja ... Vänta skall du få höra!
. .. Lutade öfver min säng, stodo en gammal man och
en gråhårig kvinna, som jag aldrig i mitt lif sett.
Så fort jag slog upp ögouen och märkte att jag befann
mig på ett främmande ställe, reste jag mig häftigt upp i
bädden och stirrade mig förskräckt omkring.
— Andtligen har hon då vaknat. Jag var nästan oro-
lig för henne. Det var mig då en som var sömnig! En hel
natt och nästan en hel dag har hon nu sofvit utan uppe-
håll, yttrade den gamle mannen till kvinnan ... Hur känner
ni er? vände han sig sedan vänligt till mig.
— livar?... Hvar är jag? stammade jag.
— Hi är hos vänner. Lugna er nu, kära barn. Vi
funno er afsvimmad och sjuk på landsvägen och buro er
hit. Och nu har ni sofvit i ett sträck sedan i går afton.
Och nu är det kväller.
— Men du är väl mycket hungrig, mitt barn?
— Ja, vågade jag hviska.
— Lisbeth! vände sig den gamle mannen till kvinnau.
Laga genast till en varm soppa och koka några ägg!
Lisbeth gick ut och jag blef ensam med mannen. Han
tryckte mig med mildt våld ned i bädden, satte sig vid min
sida och fattade min hand.
— Tala nu om för mig, hvad som vållat din nöd, ytt-
rade ban vänligt till mig. Jag ser nog, trots din trasiga
drägt, att du icke är en vanlig tiggerska. Dina anletsdrag
äro fina och dina händers form tyda icke på strängare ar-
bete. .. Säg nu allt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0768.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free