Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. En skogspromenad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 780 —
Danmark hade han redan till största delen. Åter-
stod endast öarne med Öresund, och denna viktiga punkt
som fullkomligt heherrskade inloppet till Östersjön, ville
han nödvändigt ha i sitt våld. Och han skulle nog lyckats
också, om han ostördt fått hållas.
— Men, hvad hindrade honom då?
— Det skall ni få höra sedan, svarade grefve Eber-
hard ... Nu drömde han om att efter Danmarks underkuf-
vande äfven eröfra Sverige. För det ändamålet ville han
sända ut kejserliga flottor på Östersjön och Nordsjön. Och
för att beteckna dessa hans nya uppgifter beklädde kejsa-
ren honom på förhand med värdigheten af Generalkapi-
ten öfver de Baltiska och Oceaniska hafven.
— Men hur kan ni ha så väl reda på allt detta, grefve
Eberhard. På alla dessa fjärran länder med så underliga
namn? frågade grefvinnan.
Jag var själf med och kämpade under hans fanor
och då fick jag ju godt tillfälle att lära känna dessa aflägsna
länder och hof, svarade grefve Eberhard.
— Jaså... Hör nu; Sverige eller hvad det der landet
hette, det är ju samma land, med hvars kung kejsaren nu
är i strid.
— Ja.
— Det blef alltså aldrig eröfradt?
- Nej.
— Men hvarför?
Wallenstein fick icke, som jag nyss nämnde för er
sköta saken som han ville.
Ja, det var sant. Men hvad var det då för hinder ?
— Riksfurstarne.
— Riksfurstarne!
Ja, de voro afundsjuka på Wallensteins växande
makt och fruktade den väl äfven. I synnerhet var den för-
nämste af dem alla, kurfurst Maximilian af Bayern för-
bittrad. Men Wallenstein var äfven själf mycket skuld till
fiendskapen med dem.
— Hur så?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
