Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. En skogspromenad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åter redo de tysta. Den starka vårdoften rusade dem
och tyngde deras hufvuden. Grefvinnan kände en
egendomlig matthet utbreda sig i hela hennes kropp och gång
på gång undslapp henne en suck.
— Jag vet en klar källa här i närheten. Skulle icke
en dryck friskt vatten smaka bra, yttrade grefve Eberhard.
— Jo-o, svarade grefvinnan dröjande.
— Låt oss då stiga af hästarne och binda dem vid ett
träd, menade grefven.
Utan att afvakta sin följeslagerskas svar hoppade grefve
Eberhard af sin häst och gick fram till grefvinnan för att
hjälpa henne ur sadeln.
Hon tog hans hand, men då hon skalle stiga af, råkade
hennes fot fastna i stigbygeln, och hon föll mot grefven,
som mottog henne i sina armar.
Några ögonblick hvilade hon så med slutna ögon.
Grefven betraktade med lystna ögon den halföppna
munnen och kände barmens flämtningar mot sitt bröst. Så
böjde han ned hufvudet och kysste henne.
— Isabella, hviskade han.
Grefvinnan svarade ej, men barmens vågor gingo högre
och häftigare.
Skyndsamt band han hästarne vid ett träd. Så fattade
han henne åter om lifvet och drog henne intill sig, liksom
för att stödja henne. Grefvinnan var ju så förfärligt matt.
Hennes hufvud sjönk mot hans axel.
Så försvunno de i skogsdunklet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
