Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fönstren voro upphängda tunga gardiner, som nästan utestängde
dagsljuset. Inga blommor, inga prydnader funnos i
rummet. Där var skumt och dystert som i en grafkammare.
Mannen vid bordet satt försjunken i tankar. Då och
då drog ett hånfullt leende, som nästan gjorde ansiktets
hemska uttryck ännu hemskare, öfver de smala läpparne.
Men blott för ett ögonblick. Genast återtog mannen sin
dystra, stränga min.
Dörren öppnades ljudlöst och en officer trädde in i
rummet. Mannen vid skrifbordet såg upp utan att ett
drag i hans anlete förändrades.
Officeren trädde några steg närmare, hvarvid de tjocka
mattorna helt och hållet förtogo ljudet af hans gång. Till
yttermera visso voro för undvika allt buller hans sporrar
omlindade med svarta silkesband.
— Hans majestät kejsarens minister grefve von
Questenberg har anländt till slottet och frågar om ers höghet
kan mottaga honom, anmälde officern.
Åter krusade ett svagt men ytterligt hånfullt, nästan
skadegladt leende den dystre mannens läppar.
— Kejsarens minister, grefve von Questenberg,
föröfrigt en af mina få vänner i striden har blifvit sändt hit,
mumlade mannen för sig själf. Då månde kejsaren och
Maximilian befinna sig i svårt trångmål. Gamle Tilly är
död, sedan han begått den dumheten att förlora både
slaktningarne vid Breitenfeld och Lech och nu framtränger
Gustaf Adolf segerrik i Bayern. Gamle Tilly har burit sig
åt som en stympare och förtjänade att hängas om han icke
redan vore död . . . . Jo, jo, min käre Ferdinand och ers
dårskap Maximilian, det finnes en Nemesis. Nu få ni allt
äta upp den soppa, ni själfva kokat åt er. Jag tänker icke
hålla i slefven.
Han steg upp och gick några slag fram och tillbaka
på golfvet.
Vid första steget han tog på mattan förvreds hans
ansikte till en hemsk grimas.
— Den satans gikten! mumlade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
