Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 825 —
tider att slå sig till ro. Bort måste han. Oeh efter ett
vemodigt farväl begåfvo sig Benranglet och Hjelm på tredje
dagen sedan de anländt till slottet åter på väg.
Ogärna ville de återvända till svenska lägret utan att
medföra en om än aldrig så liten proviantfora. Men huru
skulle väl två man kunna eröfra vagnar och boskap från
en hel bondhopl
Då träffade Benranglet och Hjelm en morgon, medan
de i sakta traf redo på en smal skogsstig, tre svenska sol-
dater, som förirrat sig från hufvudhären. Skygga och ängs-
liga för att träffa på bayerska bönder färdades de vägen
fram. När de fingo se två svenska officerare, slöto de sig
genast till dessa.
Då rann en plan upp i Benranglets hjärna. Kanske
man ändå med heder skulle kunna återvända till lägret?
Kanske det verkligen skulle kunna finnas en möjlighet att
eröfra en fora, för hvilken uppgift man ju egentligen var
utsänd. Något måste man ha för att afvända kungens
vrede öfver att en hel skvadron utan ringaste nytta stupat.
Benranglet instruerade sina män: Nu skaffa vi oss
först i en gård bondkläder; sedan ge vi oss ut på röfvartåg
och första fora vi träffa på, sluta vi oss till. Vi utge oss för handt-
verkare, flyende från någon stad som intagits af svenskarne.
Kunna ni några yrken mina vänner?
— Jag har varit skomakare, svarade en af soldaterna.
Och jag bagare . .. Och jag med, yttrade de två andra.
— Bravo! Det duger. Så pass mycket tyska kännen I
väl, att I kunnen säga några fraser om era yrken och svära
öfver de förbannade svenska hundarne; men föröfrigt är
det nog bäst att hålla käften.
— Men hvad ska vi blifva? frågade Hjelm.
— Du får bli snickaregesäll och jag blir plåtslagare ...
det har jag föröfrigt varit i hela mitt lif, så många storm-
hattar och harnesk som jag bucklat till, svarade Benranglet.
Nu gällde det endast att finna den proviantfora, som
man skulle eröfra och medföra till svenska lägret. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
