Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
— 840 —
ligt slingrande vägar och sedan smög jag mig från dem.
— Det tycker jag skulle varit svårt nog.
— Ah nej! Jag sade.dem, att jag skulle begifva mig
upp på en höjd för att rekognoscera. Och medan bönderna
väntade nedanför på slätten, skyndade jag bort, köpte i en
bondstuga en. häst och sprängde i väg. Och efter tre dagars
irrfärder återfann jag vårt läger, ungefär samtidigt som min
vän Bemänglet anlände med foran.
— Och du hörde ingenting af bönderna? frågade
kungen.
— Nej ingenting. Men jag tycker de skulle blifvit
ursinniga, då de fingo stå och vänta så länge och ingen
kom, och sedan funno proviantforan och handtverkarne borta.
Då anade de nog rätta sammanhanget.
— Det tänker jag nog. Men det är rätt åt dem.
Dessa bayerska bönder börja nästan bli mig för svåra....
Men nu till en annan sak. Det har kommit hit ett par
kejserliga officerare från Wallenstein. I afton blir det gille,
till hvilket jag hoppas att ni infinna er.
Bemänglet och Hjelm bugade sig.
—• Och nu farväl! Tack för hvad ni uträttat, ehuru det
dröjde något länge! yttrade kungen och afskedade dem.
Och så begaf det sig att Bemänglet och Hjelm tillsam-
mans med sina gamla vänner kapten Lars och Stjernstråhle
nu befunno sig sittande i ett hörn af gillestältet, medan icke
långt därifrån grefve Eberhard och hans kamrat samtalade
och drucko med svenska officerare.
Stämningen steg frampå aftonen. Stora pokaler med
rhenskt och franskt och spanskt vin tömdes i ett drag. Ingen
svek. Dessa sextonhundratalets män voro ofta lika väldiga dryc-
keskämpar som krigare och kunde gladeligen bära ett rus.
Isynnerhet väckte den gamle glade skotten Ruthwen allmän
beundran till och med hos dem, som voro vana vid ganska
ansenliga kvantiteter.
Kungen var icke tillstädes. Han hade annat att tänka
på, och hade som vanligt på sista tiden, då han för göro-
måls hopande var hindrad att deltaga och kanske också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
