Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
855 —
sådant här fall som gäller heder och ära, är det en annan
sak. Och föröfrigt slåss vi, när vi behaga, yttrade officerarne.
Inför ett sådan argument måste grefve Eberhard böja sig.
Då denne såg, att det icke fanns någon möjlighet att
med bibehållen ära undgå duellen, återvann han all sin
kallblodighet.
— Jag skall väl tukta denne långe, ursinnige främ-
ling, som för en flickslinkas skull nödvändigt vill slåss, och
ge honom ett nyp, så att han minnes det. Jag skall återgälda
honom det hugg, han en gång gaf mig för tjugu år sedan, tänkte
grefven i det han med sin dragna värja ställde sig midt emot
Bemänglet.
Kapten Lars och Hjelm hade åtagit sig att vara dennes
sekundanter, grefve Eberhards kamrat och den svenske offi-
cern, med hvilken han samtalat vid bordet, motståndarens.
Kapten Lars vände sig till grefve Eberhard:
— Som ni är den förolämpade, har ni rättighet att
välja vapen, yttrade han till. denne.
— Värja naturligtvis, svarade grefven och höjde sin
värja. Benranglet likaledes.
Värjorna korsades. De svenske officerarne hade slutit
en vid ring kring de stridande och följde i det bleka mån-
skenet uppmärksamt deras rörelser.
Benranglet såg bister ut. Med hårdt hopbitna läppar
och af hämdlystnad gnistrande ögon stod han framför sin
motståndare. Grefven var något blek men syntes lugn.
Han kände på sig att han i fäktkonst kunde mäta sig med
de fleste, och tanken på att han gått segrande ur en
mängd dueller gaf honom en djärf säkerhet.
Benranglet angrep genast. Hans hjärta längtade att
se sin dödsfiendes blod och det gladde honom, att han nu
ändtligen stod öga mot öga mot honom med vapen i hand.
Grefve Eberhard parerade lugnt och säkert. Klingorna
rasslade och blänkte i månskenet. Man såg dem som
blixtar hastigt slungas fram mot motståndarens bröst och
som det föreföll ofelbart genomborra detta, men alltid gledo
de förbi och skuro tomma luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
