Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Nürnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 918
order träffade nämligen rikskansleren långt borta vid floden
Mosel, där han jämte Horn från spanjorerna eröfrat det
fasta Koblenz, beläget vid Mosels utflöde i Ehen. Så fort
Axel Oxenstierna erhållit kännedom om Gustaf Adolfs be-
fallning, hade han genast skyndat tillbaka till Mainz och
därifrån med 7,000 man i ilmarscher tågat Main uppför till
"Wurzburg, dit han anlände den 16 juli.
Hit kom äfven ett par dagar därefter landtgrefve Wil-
helm med 4,000 man och efter några veckor äfven hertig
"Wilhelm af Weimar från Nordtyskland med 10,000 man.
Bland dessa voro fem sachsiska regementen, som Gustaf
Adolf lyckats förmå Johan Georg att sända sig.
Ej häller Banér hade genast kunnat åtlyda kungens
order. Han hade råkat ut för bayerska trupper, som i
förening med en liten kejserlig här infallit från Tyrolen.
De hade redan tagit flere viktiga platser vid öfre Lech och
hotade nu Augsburg, som endast hade en garnison af 1,100
man. Det var nödvändigt att undsätta staden. Banér
kallade därför till sig hertig Bernhard, som nyss gjort ett
glänsande fälttåg i Schwaben. Hån hade där sprängt bon-
deskarorna vid Bodensjön, intagit en stark fästning vid
denna sjö och därefter ryckt väster ut, bortsopande allt
motstånd.
Vid Augsburg förenade han sig med Banér och de
båda generalerna, som kommo mycket bra öfverens på
grund af likhet i lynnen och böjelser, föllo nu öfver bay-
rarne och österikarne, slogo dem i grund och jagade dem
åt hvar sitt håll. Hertig Bernhard följde efter dem, tog med
storm fästningen Füssen, som utgjorde nyckeln till Tyrolen,
trängde in bland bergen tätt i hälarne på de flyende öster-
rikarne och spridande en oerhörd skräck i deras led.
Så stod han en dag vid ingången till Ehrenberger
Clause, det trånga, väl befästa Alppass, hvarigenom vägen
till Tyrolens hufvudstad Innsbruck går. I första skräcken
gaf sig äfven denna för ointaglig ansedda plats och de
svenska fanorna vajade på alpvägarne ofvanför Inndalen.
Då träffade honom Baners, hans öfverbefälhafvares,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
