Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. »Gif honom två tusen dukater till»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 928
mindre upphettade. Somliga drucko i förargelsen öfver sin
egen otur och Isolanis tur, andra för att vinet var godt
och middagen treflig, men alla drucko. Endast Wallenstein
satt sin vana trogen och läppjade blott på glaset samt för-
tärde föga af maten. Men ett ljust leende lyste denna gång
ovanligt nog upp hans annars så dystra drag.
Efter middagen drog sig Wallenstein tillbaka till sina
privata rum. Men gästerna sutto kvar kring bordet och
tömde den ena bägaren efter den andra. Mustiga skämt
och oanständiga visor omvexlade med skålarne. Hela salen
genljöd af ett fruktausvärdt larm och skrål.
Isolani var utom sig af stolthet och glädje. Hans huf-
vud började omtöcknas af det myckna drickandet och han
skröt och domderade. Nu var det icke längre en trupp
på femhundra svenskar, som han anfallit och nedgjort. Dia-
volol De voro tusen, två tusen... tre, fem, tio gånger så
många som hans egna soldater. Men hvem kunde motstå
hans kroater. De voro oemotståndlige. Som stormvinden
rusade de fram till anfall, allt motstånd kastade de öfver-
ända och spridde död och förfäran i fiendens led. Väldi-
gare ryttare funnos icke under solen. Lefve kroaterna och
deras tappre general! skrek Isolani, pösande af öfvermod...
Hysch!... Nej!... Diavolo! . . . Donnerwetter! ljöd det om
hvartannat. Man vrålade, stampade, skrek, hurrade, hvisslade,
hyssade, värjorna stöttes i golfvet, sporrarne klirrade, glas och
buteljer krossades. Det var ett larm och ett dån så att örhin-
nor, som icke voro härdade af kanondundret, kunnat sprängas.
Och under hela tiden flödade vinet, och de bålde krigshöfdin-
garne blefvo allt rusigare och rusigare.
-— Fram med tärningarne! hördes en ropa.
— Ja, fram med tärningarne! svarade de fleste.
Man ordnade sig i grupper vid mindre bord och spelet
begynte.
Piccolomini närmade sig Isolani, som under middagen
genom Wallensteins sekreterare erhållit de två tusen du-
katerna.
— Skål på dig Ottavio! ropade denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
