Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. »Gif honom två tusen dukater till»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
930 —
Bland de officerare som stodo där samlade, syntes en ung,
svartlockig man pä omkring tjugufem år. Hans lystna
blickar sågo guldhögarne och han nästan skrek till hvar
gång ett högt kast gjordes. Hans namn var signor Fran-
sesco Silva, och efter flykten ur svenska lägret, då han
undgick att dela sin väns ryttmästaren Giacomo Baptistas
bedröfliga öde, hade han tagit tjänst i kejserliga hären, blif-
vit sårad i slaget vid Breitenfeld och var nu löjtnant i
Wallensteins armé!
Piccolomini lade med ett hånfullt leende upp femhun-
dra gyllene dukater på bordet.
Tärningarne kastades. Isolani förlorade.
— Tod und Teuffel! skrek denne och ryckte till sig en
bräddfull pokal eldigt spanskt vin, som han tömde i botten.
— Femhundra dukater till! röt han.
Utan ett ord lade Piccolomini upp samma summa.
Den senare kastade först.
— Sinkadus!mumlade signor Silva, dåhanräknatögonen.
Ett belåtet leende krusade Isolanis läppar. Det där
skulle han väl kunna slå öfver, tyckte han. Han kastade.
Tres all!
— Satan och helvete! Återigen förloradt, och bara en
point som skilde. Om det åtminstone hade blifvit lika, så
man kunde slagit om.
Nu hade Isolani knappast mer än tusen dukater kvar.
— Jag sätter upp tusen dukater ! skrek han.
Piccolomini rynkade ögonbrynen. Det började gå nå-
got för vildt till, tyckte han. Det kunde vara nog nu.
Han hade vunnit godt tusen dukater, skulle han nu förlora
dem i ett slag? Det var han icke riktigt benägen för.
Men han kunde dock icke lämna spelet utan måste
för skam skull våga sina tusen dukater.
Isolani, hvilkens tur det nu var att kasta först, fick
upp ett högt nummer. Nå, så vinner jag igen mina tusen
dukater, tänkte han, medan Piccolomini mörk stirrade på
tärningarna och gjorde sig i ordning att kasta.
Tärningarna rullade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
