Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. »Gif honom två tusen dukater till»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 947 —
— Ja, mumlade Silva.
— Säg mig då om någon proviantfora med åtföljande
kreatursdrifter under närmaste tiden väntas till Wallensteins
läger?
— Därom vet jag intet, ers majestät.
—■ Jaså, du vet intet.. .
Kungen betraktade honom några ögonblick.
— Kanske han verkligen talar sanning. Kanske han
ej känner något därom. Det skulle ju kunna vara möjligt. .
Men jag tror det knappast. I alla händelser skall jag väl
försöka klämma fram sanningen, om den också sitter al-
drig så djupt inne, tänkte Gustaf Adolf.
— Jaså, du vet intet. Men jag vet, att ni under de
närmaste dagarne vänta en betydlig fora med lifsmedel,
röt kungen.
— Huru! Ers majestät vet... stammade Silva.
— Ja. Fram med sanningen. Från hvilket håll väntas
foran.
— Nej, jag känner ingenting därom, yttrade Silva,
som nu återfått något af sitt mod och föresatt sig att i det
längsta neka. Han skulle väl icke bli hängd genast utan
dom och rannsakning. Kanske det skulle gifvas honom nå-
got tillfälle att fly? Kanske skulle hertigen af hämd öfver
det lidna nederlaget i morgon dag anfalla svenska lägret
och då skulle han nog kunua komma undan.
— Jaså, du känner ingenting?
— Nej, ers majestät.
— Ja, då behöfva vi dig icke längre. För ut fången
och låt genast hänga honom, vände sig kungen till Ben-
ranglet.
Denne tog några steg framåt och grep Silva i armen
för att föra ut honom.
Yid beröringen spratt Silva till. Han såg att saken
skulle blifva allvar.
— Nå, är icke fången ute än? Jag har tillräckligt
länge uppehållit med en skurk till italienare, röt kungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
