- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
960

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. »Gif honom två tusen dukater till»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

960 —
— Jag skall försöka, svarade Hjelm och rusade bort.
På det af eldflammorna belysta torget fann han Ceci-
lias man, löjtnant Heinrich Redlich, blödande ur flere sår
tappert kämpande mot en öfvermäktig fiende. Han bröt
in i striden, banade väg för sig, till höger och vänster
föllo kejserliga soldater för hans hugg och snart hade han
nått fram till löjtnant Redlich.
— Gif er! Ni är min fånge, ropade han till denne.
Men Heinrich Redlich, som icke kände igen honom,
svarade med ett häftigt utfall. Med en skicklig rörelse
lyckades likväl Hjelm slå värjan ur hans hand, hvarpå han
sprang fram och grep honom. Redlich ryckte upp en pistol
för att skjuta ned svensken, men innan han hunnit full-
borda sin afsikt hade Hjelm slagit till hans arm och kulan
förfelade målet.
— Men känner ni då icke igen mig? skrek Hjelm.
Redlich hejdade sig ett ögonblick i brottningen och be-
traktade honom skarpt.
— Jag har räddat er fru och nu har jag tagit er själf
till fånga för att äfven rädda er.
— Ahl Nu känner jag igen er. Kapten Hjelm, som
hjälpte min hustru att fly ur klostret, eller hur?
— Just så. Kom nu med mig!
— Ack min vän! Hur mycken tack är jag icke skyl-
dig. Ni har tvenne gånger räddat min älskade hustru,
ropade Redlich och kramade hårdt Hjelms hand.
Denne besvarade handtryckningen och drog honom
med sig.
— Och vårt barn? frågade den kejserliga löjtnanten
med bäfvande stämma.
—- Äfven det är räddadt. Kom nu med, svarade
Hjelm.
Skyndsamt begåfvo de sig till vakten, där ung Cecilia,
gråtande af glädje med barnet föll till sin mans bröst.
Då de åter lyfte hufvudena, sökte deras ögon förgäfves
efter deras räddare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0968.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free