Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. »Gif honom två tusen dukater till»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 965 —
mande kreatur bröto sig ut genom leden eller sprungo i
vägen för ryttarue och vållade stockningar och hinder. Af-
delningarna måste kommenderas halt för att på nytt ordnas.
— Nej, det här går för långsamt. Yi hinna aldrig
fram förrän det blir ljusan dag. Jag måste skicka ett bud
till kungen, tänkte Benranglet, där han red i spetsen för
sina män.
Och han gaf unga Stjernstråhle i uppdrag att det for-
taste han kunde rida till lägret och underrätta kungen om
att regementet med en betydlig proviantfora var på väg,
men att lian väntade att innan framkomsten blifva öfver-
fallen af en större fientlig styrka.
Stjernstråhle klämde sporrarne i hästen och rusade i
väg. Inom ett ögonblick var han försvunnen.
Nu kände sig Benranglet lugnare och gaf sig mera tid
att ordna det hela, så att intet af de i dessa tider så dyr-
bara djuren eller sädesvagnarne skulle gå förlorade.
Skogen genljöd af hästhofvarnes dån, kreaturens rå-
roande och vapnens rassel.
— Nog hörs det på en half mils afstånd, att vi äro
på väg och det vore underligt om icke fienden skulle hitta
reda på oss, fastän vi slagit in på en omväg, vände han
sig till kapten Lars och Hjelm, hvilka begge redo vid
hans sida.
Kapten Lars svarade ej. Han var ännu arg öfver att
han ej fått rädda så mycket af den rara säden som möjligt,
och han tyckte att hela hemfärden var en satans brådska
och att den mest liknade en flykt.
Benranglet märkte sin väns dåliga lynne och log, men
lät honom vara i fred.
Men Hjelm och ett par andra officerare gaf han order
att med några ryttare i olika grupper rida förut som pa-
truller och utspionera om fienden var i antågande.
Hjelm och andra begåfvo sig i väg. Han hade snart
passerat genom den mörka skogen och kommit ut på den
milsvida slätten. Han spejade mot norr, där Burgstalls
skogsplatå svagt kunde skönjas. Men hur han än ansträngde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
