Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Borgen på höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
975
de kejserlige kastat däri. Foder till hästarne fattas och
hvad betraffar den sist tagna proviantforan, så är den snart
i det närmaste uppäten. Hungersnöd står för dörren och
eländet tilltar med livarje dag. Det kan icke längre fort-
fara på detta sättet.
— Jag vet, jag vet, mumlade Gustaf Adolf och åter-
tog sin promenad.
~„ Men har icke ers majestät tänkt på att draga hären
bort från denna förfärliga trakt till friskare nejder?
— Jag väntar dagligen och stundligen, att Wallenstein
skall börja återtåget.
— Wallenstein! Han gör det aldrig. Jag känner den
mannen utropade Oxenstierna.
- Och hvarför skulle han icke kunna göra början?
— Han gör det aldrig! Hans stolthet förbjuder ho-
nom det.
— Hans stolthet!
Gustaf Adolf stannade ett ögonblick och kastade en
skarp blick på Oxenstierna.
— Hans stolthet är kanske icke det riktiga ordet. Det
är snarare hans hårdhet, hans obarmhärtighet, hans gräns-
lösa egoism, hans fullkomliga likgiltighet för människolif
utom hans eget, som komma honom att dröja kvar i det
längsta. Och jag är alldeles öfvertygad om, att han hellre
låter hvarje man i sin armé gå under af sjukdom och
hungersnöd än han drager sig tillbaka. Och stannar ers
majestät likaledes kvar, blir det ju både hans och vår un-
dergång.
Kungen svarade ej utan fortsatte tankfullt att gå fram
och tillbaka med armarne på ryggen.
— Men ers majestät är ju en mild och barmhärtig
herre, återtog Oxenstierna. Ar det väl möjligt att ers
majestät utan att hjärtat blöder kan åse allt detta tilltagande
elände. Hären blir ju alldeles förstörd, och hvad skall väl
blifva af Sverige utan hären? Jag besvär ers majestät på
det innerligaste att för Guds och Sveriges, för den prote-
stantiska saken och sin egen skull draga hädan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
