Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Borgen på höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 983 —
ett tält, men de föredrogo att tillbringa den varma natten
under bar himmel. Två af dem, kapten Lars och unge
Stjernstråhle hade redan somnat, men Hjelm låg vaken och
tänkte på sin Gretchen och på syster Cecilia, den unga fru
Redlich, hvilkens man och barn han till sin glädje lyckats
rädda undan de plundrande soldaterna vid intagandet af
den lilla staden Freystädtlein.
Han såg en lång skugga skymta fram ur mörkret. Det
var Benranglet.
— Nå hur blir det? frågade han denne.
— Tidigt i morgon innan solen går upp skall storm-
ningen företagas.
— Bravo ! ropade han så högt att kapten Lars vaknade,
lyfte på ögonlocket och gaf till en grymtning.
— Hvad är det ? Kan man då icke få sofva i fred,
brummade denne.
— I morgon skola vi slåss, svarade Benranglet.
— Det är mig likgiltigt antingen jag slåss eller mar-
scherar. Men förresten tycker jag bäst om det senare. Det
är mindre besvärligt.
— Ah, i morgon kanske vi få besvär nog. Wallensteins
läger tages icke i första hugget.
— Kanske. Men jag är likväl glad att få ge dem ett
nyp, innan vi draga hädan mot norden.
— Mot norden! Du längtar då hem, kapten?
— Visst fanen längtar jag hem. Och det tror jag
nästan kungen också gör. Bara han riktigt har slagit dem
och kan föreskrifva ståtliga fredsvillkor. Jag tycker vi snart
ha slagits nog i det här kriget. Folk ha ju dött som flu-
gor. Maten har varit dålig, vattnet odrickbart, och knappt
med vin ha vi haft. Det har varit en helvetets sommar.
— Men därför är du väl glad att vi nu dragit bort
från Nürnberg.
— Ja, och snart därför att det icke bär längre söderut
utan går mot norr. Jag vill hem till min gård, min gumma,
min Anna-Lisa, min lille-Lars, hem till mina drängar och,
pigor, åkrar och skördar. Tänk så fin och vacker rågen står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
