Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Borgen på höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 985 -
karne. refvo upp djupa hål i de kejserliges leder. Oemot-
ståndligt stormade svenskarne framåt och efter en kort strid
hade de tagit skansen och fördrifvit fienden.
Oå de första kulorna slogo ned i det Wallensteinska
lägret uppstod en förfärlig villervalla. Yrvakna och half-
klädda sprungo soldaterna upp och fattade sina vapen.
Kvinnornas och barnens skrik, officerarnes kommandorop,
kreaturens råmande, muskötkulornas smattrande, kanoners dån
blandades till ett fruktansvärdt ackord. Människor och tält
kastades öfver ända och det djupa mörkret ökade fasan.
Man visste ej riktigt hvarifrån anfallet kom.
Slutligen fick en af Wallensteins öfverstar, Aldobrandini,
sitt regemente samladt och skyndade till passet, som han
visste var den svagaste punkten och hvarifrån starkaste
muskötsmattret tycktes höras. Men han kom försent. Skan-
sen var redan intagen och Gula, Hvita och Svenska Bri-
gaderna stormade framåt, jagande fienden framför sig. De
stöta på Aldobrandini och hans regemente. En häftig
strid uppstår. Men snart är äfven Aldobrandini fördrifven
och svenskarne bestiga lägrets vallar. De kejserliga solda-
terna fly under ropet: Rädde sig den som kan! Allt är
förloradt !
Vid första kanonskottet vaknade Wallenstein och sprang
ur sängen. Hastigt kastade han på sig sina kläder och
hoppade upp på sin häst. Han rider i galopp åt det håll
hvarifrån stridsbullret höres. Då möter han hopar af fly-
ende soldater. Han hejdar dem och frågar hvad som är
på färde.
— Alte Feste är taget! Alte Feste är taget! skrika de.
— Det är osant! ryter han.
— Jo, jo. Alte Feste är taget.
Hans bleka ansikte blef ett ögonblick ännu blekare,
men så fattar han sig och ropar med en gäll stämma som
öfverröstar oväsendet:
— Lögn! Hvarken Gud eller Djäfvulen kan taga Alte
Feste från oss.
Han sprängde vidare mot stridsplatsen. Snart har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
