Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Digte - Luren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Da Guldbrands Ssnner paa Fjeldet stod
Da svommed ung Einar i sit Blod,
Bestraalet af Morgenroden;
Helene stirrede bleg derpaa,
Og mellem dem Begge Luren laa,
Som havde kaldt ham i Doden.
Nu er Helene gammel og gran,
Dog seer man hende hver Aften gaae
Med Luren henimod Fjeldet.
Saa tankefuld hun deroppe staaer,
Thi Kjcerligheden fra Livets Vaar
Har Alderen ei forceldet.
Hver Aften lyder end Lurens Spil,
Og Rjukand brummer sin Bas dertil,
Men Ingen lytter i Dalen.
Ung Einar holder ei Aftenvagt,
Han sidder i skinnende Brudgomsdragt
Og venter i Himmelsalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
