Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Academie-Cancelleren med anhållan, att
Phillosophi-ska Faculteten måtte få utsträcka sin censur till dis-*
{mtationer inom Medicinska Faculteten, då de
hand-ade om andra än rent medicinska ämnen. Hoffvenius
försvarade sig med foglighet, men Rudbeck, som
understödde honom, gjorde det med mycken häftighet.
Tvisten kom dock icke till något slut, förrän
Riksdagens då församlade Prestestånd ingick till
Academie-Cancelleren M. G. Delagardie med en deputation,
som anhöll det ”H. E. måtte ofördröj eligen förfoga
derom, att den nya philosophi, som omhuldades af
Medicinska Faculteten i Upsala, måtte i sin linda
blifva qväfd.” Cancelleren såg sig derföre tvungen
att redan under ferierna resa till Upsala och der
sammankalla Consistorium. Sedan han afhört de
båda stridande partierna, uppmanade han dem först
att närmare utreda sjelfva hufvudfrågan, nemligen
om den nya philosophien var tolerabel eller onyttig;
och sedan för Academiens anseende upprätthålla
enigheten och uti meningsstrider undfalla för hvarandra»
I följd häraf indrog Hoffvenius sin disputation, och
Philosophiska Facultetens anspråk, att censurera
Medicinska Facultetens disputationer, förföll. Härmed
fick väl tvisten i det yttre slut, men det är tydligt,
att den qvarlemnade ett djupt intryck både hos
Rudbeck och hos Hoffvenius. Det var nämligen vid
denna tid, som Rudbeck böljade blifva sitt lärarekall
och sin dittills med ifver beträdda forskningsbana
alldeles otrogen, fick hat till Universitetet, och
öfver-lemnade sig åt de archeologiska grubblerier, som
för-värfvade honom hans allmänt bekanta och ännu
fortfarande ryktbarhet. Hoffvenius åter öfvergaf den
högre vetenskapliga rigtningen af sin maunaålders
studier och, egnande sig åt sitt lärarekall med
uteslutande nit, uppfyllde han dess fordringar med en
framgång, som ännu icke blifvit af någon ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
