Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deles ovanlig universalitet i sin bildning och sina
åsigter, och deijemte hos hela sin verksamhet en
kraftfull praktisk rigtning *); men det som egentligen
utmärkte honom, såsom Hoffvenian, var att sjelfva
centralkraften, eller den bestämmande
utgångspunkten i hans bildning var medicinen. Odhelius dog i
medlet af sin mannaålder och hann således icke gifva
fulländad utveckling åt den, sannolikt storartade,
plan för det Svenska bergsbruket, på hvilken han,
under sednare hälften af sin lefnad, arbetade med
så ihärdig ifver och hvarigenom han väckte de stora
förhoppningar, hvilka så länge han lefde fästade sig
vid hans namn, och gjorde hans bortgång till
föremål för en djupt och nästan allmänt genomgripande
saknad. Men ehuru han under sin mognare ålder
öfvergaf medicinen och ej en gång ville återvända
dertill, då han 1696 kallades att efter Drossander
intaga den medicinska lärostolen, var han dock i sin
ungdom i sträng mening och framför alla andra
Hoff-venii lärjunge; och utgör en minnesvård af den
sed-nares läraremagt och ära. Vid Upsala Universitet
hölls året efter hans död en parentation öfver honom
af den store talaren Upmarck, hvilken icke blott
genom pompen i sin diction, som stundom är
öfver-drifven, utan äfven och hufvudsakligen, genom
ädelheten af sin uppfattning af det menskliga i lifvets
förhållanden, och genom de sublima tankar, som ej
sällan genombryta hans ord, innehar ett särdeles
aktadt rum ibland dem, som i vårt land vunnit
vältalighetens ära. Der skildras Odhelius eller, såsom
han efter det han 1698 blef adlad, kallade sig,
Odhelstjema, såsom ett ”ingenium præcox,” såsom
*) Åt hyllningen af hans minne har Sv. Akademien
egnat 1856 års medalj, och den åtföljande, af B. v. Beskow
författade minnesskriften vittnar genom sin förträfflighet lika
mycket om.ämnets rikedom, som om författarens talent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
