Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skylladt. Men i stugan drogs den arma oförändradt med
sin börda, och hvad vedermödans dagar ledo, återstod af
henne föga mer än mörka skalet kring en själ i mörker.
II.
PLÅGOANDENS NAMN OCH YRKE.
Un dag, en sällsynt högtidsdag i stugan, unnades den
arma njuta ro, fick lämna burens kätte, satt vid elden
likt den ur hafsnöd komne, då han i gladt och tryggadt
sinne hvälfver minnet af stormar, nöd och vedermödor.
På kvällen stekte Mickel strömming på glöd och åt
sin kost med välbehag. Hans hustru satt bredvid och
sade slutligen:
»Det skulle styrka mig att få en strömming eller
två!»
»Ackordera först med hinhåle, att en får ro i natt,»
svarade mannen kallt.
Då hördes odjurets stämma, sväfvande, dof och dämpad:
»Du får ro, om hon får strömming!»
»Såå!» utbrast Mickel förvånad och misstrogen. »Äst
du densamme, som manar godt för människan? Huru
skall en fatta det?»
»Strängaste kuse är rädd om sin stuga,» lät rösten åter
ganska fogligt.
Sådant var man icke van vid i gården.
»Han har visst grasserat ut sig,» sade karln i huset
lågt och fortfor, spörjande i vädret:
»Hvarför har du tagit dig för att vistas här?»
»Upptagen stuga rymmer ej nykommen!»
Hustrun syntes spritta upp ur sin tankefrånvaro och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
