Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fruntimren oeh deras kavaljerer drogo sig till
sidorummen; manliga gäster fördelade sig här oeh däri grupper.
Till herr Johan Vattrang, där denne satt omgifven af
några tjänstemän vid landsstaten på Gäfleborg, sällade sig
gref Otto med en tärna till höger, en medelålders man
till vänster och ledande vid handen en tioårig flieka med
guldgult hår oeh klipska ögon.
»Jag har åtskilligt folk att presentera,» sade
excellensen, »men det lyster mig först veta, om I kännen någon
af dessa personer?»
Den gamle såg leende på gruppen och svarade:
»Viil känner jag min son åtminstone.»
»Nej knappast hvad han går och gäller för nu om
tider. Men låtom oss taga sakerna i ordning. Detta barn
är min sysslingsdotter, högäreborna Sara Cornelia,
dopkamrat till Gråe Jägarns nye gusson.»
Hedersgästen tog unga Sara på sitt knä, strök henne
öfver det bandade håret och frågade hvad dopkamraten
hette.
»Svarte-Mickel i Svarta Noret!» svarade hon raskt i
barnslig enkelhet.
Hela laget brast i skratt och inbegripen i munterheten
sade gref Otto:
»Mycket svart var det där, ma chere! Men en svart
Mickel får han nog varda, om han skall slå gamle
lands-draken oeh afskaffa stora vreden, ty nu lär det bestyret
återstå för honom. Tala om nu för farbror, huru han
har det, den svarte Mickel?»
»Ja, mamma hans är död och pappa hans svor ifrån
sig honom vid tinget, för han var inte Mickels rätte
pappa, och folket är styggt mot honom där han är,» lydde
svaret sorgsamt, så att ingen hade hjärta att skratta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
