Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så trädde smederna ut, slogo igen järndörren och
tillspärrade henne med bommar och riglar. Dessa låstes med
kinkiga konstlås. Öfver de senare fästes sedan till
gemensamt skydd oeh gömsle en vinkelnitad järnbalk. Denna i
sin ordning fastspärrades med ett särskildt kättingspel,
hvilket blef osynligt och oåtkomligt, så snart dragändan
till kättingen var instucken och nedfallen genom ett klys
i balkens öfre kant. Till sist igenpluggades äfven klyset
och nu var det låst, så det kunde förslå.
Medan 1111 smedsämbetet äfven krossade nycklarna
under släggan, tog murmästarämbetet vid. Inom en liten
stund var dörrgången igenmurad och stället öfverstruket
till förvillande likhet med den öfriga väggen.
Då allting sålunda var undanstökadt, kom den höge
landsherren med det minnesvärda slutordet:
»Jag menar, att vår broder får hvila i frid med denna
jordfästning. Rackarämbetet lärer svårligen taga honom
dädan och ingen synod upplossar nu hvad jag har
bundit. »
Och så trädde laget under sorgmarsch uppför trappan.
På detta vis har man, om ock med några växlingar i
ordalagen, berättat den gode landsfadern Johan Vattnings
jordafärd. Men härtill kommer också, att han just i rättan
tid blef undangömd. Boets skulder och tillgångar gingo
ihop på dalern, öret och runstycket. Ännu en lifsdag till
och han skulle ej ha kunnat göra rätt åt alla i ordets
strängaste mening. Och hade dagarnas tal ökats med ännu
en vecka, så skulle han till sista stundens bitterhet hafva
sport, att dråpslag höllo på att riktas mot hans lifsverk
från ett håll, dit berättarordet närmast öfvergår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
