Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde ge om ett mer än förskräckligt fasorykte ifrån
norr.
Konungens sedvanliga skål höjdes utan ett ord om den
fruktade resan.
Fanfaren ljöd på nytt och gref Otto tog åter vid för
girigt lyssnande öron:
»Stor veklagan, mycken sorg och svår bedröfvelse
spörjes nordanfrån.
»Så här berättar man från den gångna synoden där
nord i stiftsstaden. Mörkrens furste hade där ingifvit
skriftelige projekter och fått dem lätteligen antagne. I en
vederstygglig skepnad kommer han så till synodens
frågestund, där allmoge af land och stad var talrikt samlad
för att höra svar på sina önskemål, och fördristar sig att
med grufveligt målföre vråla efter besked på sina
propositioner, icke aktandes ämbetet i dess värdighet efter
procses när han talade, utan måste af honom flere resor
näpsas. Och när så frestarn efter mycket buller och bång
fått höra, att synoden lupit i hans snara, förintar han
sig i massan till allmän skräck och stort kravall, så att
hela hopen lemlästades i tramp och trängsel. Många
vräkte sig genom fönstren på en vånings höjd i marken
och lågo där i högar, illa medfarne på olika vis till
allmän ynk och bedröfvelse. Fördenskull har jag kallat
eder hit att med en skärf bidraga till hjälp.
»Doktorn, ansenligt krank af den svåra anstöten, och
hans rapitularcs, medfarne och kranke äfven de, hafva
väl kungjort, att den vedervärdigt fule mannen Anders
Sjulsson, fruktande ett efterkast för sin fåvitska och grofva
mun, smugit sig oförmärkter undan i hopen, men därpå
tror just ingen och capitulctres själf ve äro ganska
tvif-velaktige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
