Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, där var han!»
»Och ta upp guldskutan där, som han tog från
spanjoren?»
»Det skall jag också. Då jag blir stor, skall du få
någonting vackert af mig, Sara.»
Och han betraktade henne med en så talande varm
blick.
»Hvad tänker du ge mig då?» undrade hon.
»Du skall få guld och ädla stenar och rökelser och
allting grant, liksom i sagorna.»
»Men hvad vill du ha igen?»
»Ingenting!»
»Men om Svarte-Mickel blir min hjärtekär då?»
Den mörke gossen fick kämpa en strid med sitt
hälften sydländska, hälften nordiska blod.
»Får jag ingenting då?» hviskade hon smekande mildt.
Han svarade kufvad och i dödlig smärta :
»Du skall få nånting äfven då, men inte lika mycket!»
Och så flydde han rummet och blef ej mera sedd den
kvällen.
*
Nya dagar kommo och med dem nya bud om den fasa
och förbittring, som allmänt sjudit upp inom
guver-nementet mot öfversåtarne vid stiftssynoden, de som
råkat stadfästa mörksens furstes uppenbara projekter . . .
Det enda, som nu stod i vägen för gammal oviljas
handgripliga utbrott, var det tålamodsgifvande hoppet om
konungens ankomst.
Att landets herre skulle företaga sin resa, det var den
snart bekräftade aning, som menige man omfattade i
afgjord misstro till öfversåtarnes motsatta försäkringar, hvilka
i blind tillit upprepades efter tromannens utsago.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
