Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sams i den delen, så att ingen går och tappar hufvudet
i villervallan. Allt hvad som behöfs är att
befallnings-mannen skrifver till sitt ämbetsstånd, så skall jag
ombestyra, att det blir skrifvet till de öfriga.»
Aja, det kunde man alltid gå ut med, tyckte Knut
Ingelsson och efter något vidare samtal reste han sig,
glad att se ljus i sitt mörka bryderi.
»Nej, än så länge bär det inte af!» menade tanten.
»Den ena tjänsten för den andra! Kom detta väl ihåg,
herr befallningsman!»
Och långt ifrån, att förhandlingen kunde sluta nu, liadc
tanten ännu icke rört vid sitt eget rätta kapitel.
Ingen fick tänka på gifte inom detta stift, utan att
hon skulle ha sin hand med, gunås, som den tillstyrkande
eller af rådande, en själfskrifven mor för alla. Och don,
som med hennes råd och samtycke gift sig, var häller
icke tant Steuchia kvitt, utan hade bara fått henne
till själfskrifven svärmor. Då förstår man godt, huru
mycket hon hade att öfverlägga med befallningsmannen
i detta stycke; men omsider utbrast hon suckande med
knäppta händer:
»Ack ja! Man lägger sig ut och intresserar sig för
andras välgång och har det så bedröfligt ställd t inom egen
familj! Och sedan den käre Isak gick bort, har
jagpro-ponerat och presenterat än den ene, än den andre för
dem här i huset och för jungfru Anna, som ändtligen
har kommit hem, gunås, från villande öken. Nej, det
ser ut, som om Vattrangs pojke skulle ha H\tt prestigen,
Gud bättre!»
Tant Steuchia höll upp och fortfor i lågmäld, beslutsamton:
»Hör på, skulle man inte kiuma brygga för den där
fulingen lite’ smått?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
