Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
KONUNGEN FÅR GENAST FATT I HÄRFVAN.
J~^agar gingo och rykten om landsfaderns annalkande
spordes från söder.
Utom någon betjäning bestod hans enkla följe af en
sekreterare, fogden i fögderiet och landshöfdingen i länet.
Till dessa herrar sknlle man ha väntat
generalståthållaren i guvernementet, men gref Otto Wellingk var ieke med.
Häri sågo de orolige genast ett lyekligt teeken, oeh
allt giek äfven bra, till dess landsfadern fick kvartering
i Njurunda prästgård strax norr om Hälsingland. Där
hände något, som galet var.
Då kungen gått i säng, hade pastors gamla husmor
något ärende in i sofrummet oeh fick höra ett misstänkt
knaprande i storfrämmandets aflagda kläder. I tro att
gårdens talrika möss bedrefvo skamligt ofog där, grep
hon genast något tillhygge och ett knastrande ljud
hördes under det kraftiga slaget, men tyst blef låten.
»Hvad har du för dig, mor! Slår du sönder mitt ur?»
utbrast konungen och reste sig på armbågen.
Klockan befanns verkligen söndertrasad, oeh husmodern,
som trodde att hon genast skulle afrättas, jämrade sig
högt i sin djupa förtviflan:
»Herrans ve och fanens tvy åt de antikrister för allan
ofärd öfver landet! Du Helge — Staffan — \ år oeh
Sankte — Olof hjälp!»
Landsfadern lugnade henne fullkomligt, men ville så
veta, hvilka de antikrister voro, som droge allan ofärd
öfver landet. Och människan svarade beredvilligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
