Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torn ansåg honom för en profetisk ande och stödde sin
mening på mycket, som niirmade sig det underbara.
En sådan karl fick kungen lust att se och tala vid.
»Låt mig se!» sade värden. »Månfylle tillstundar ju
snart, och då bör ju Olof Evertsson vara på hitgående.»
»Går han efter månen då?» sporde kungen.
»Han har månen som ur, kan man säga, och det ser
ej olikt ut, att månader äro för honom som timmar för
andra människor,» lydde värdens svar.
»Rätt sål Det uret slås icke sönder af husmori Njurunda!»
Dänned fick landsfadern anledning berätta sitt missöde,
hvaråt han bjöd till att skratta själf till underdånigt och
pliktskyldigt föredöme vid bordet. Men den höge
gästen återkom strax till Olof Evertsson:
»Det var sagdt, att han var på hitvägen?»
»Om han icke redan gått förbi?» undrade doktorn med
en frågande blick på sin dotter.
»Nej, inte ännu!» svarade jungfru Anna blygt.
»I håfven alltså noga reda på hans framfärd?» anmärkte
landsfadern till husets dotter, och hon genmälde enkelt:
»Jag har alltid litet vägkost till hands åt honom, då
han går förbi. Oeh just vid det här laget bör han vara
här.»
xSå mycket bättre! Då lära vi nog möta honom på
vägen,» menade kungen och befallde lämna förridaren
tillsägelse att hålla inne vid den lätt igenkände
vandrarens möte.
Då middagen slutat och äregästen med sitt följe
kommit utom gården, såg han sig om i menigheten efter
någon förståndig man att tala med. Där fick han se en
klipsker bonde och gjorde en vink åt honom. Den
kallade trädde fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
