Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
».Ja, det blir väl livad det hinner,» tyckte karlen. »Hvad
som Sir lofvadt skall viil hallas.»
Nu ropade en stark röst i hopen under menighetens
hyssjning och ogillande sorl:
»Inte har jag fatt en vitten för den tjiireskog, som
briindes upp för mig och fader min!»
»Kom fram, du som talade!» manade konungen.
Nu fick han fatt i en man som förde rent språk.
Det var den man, som landsfogden Knut Ingclsson
fruktat mest: lians egen frände bland de menige i landet.
Visserligen kunde närvarande öfversåtar försäkra, att
denne och andra lofvats förlikning. Daniel Israelsson
åter riste sitt gråa hufvud och försäkrado gång på gång,
att då konungen väl farit, skulle allmogen stå där
värnlös i samma elände. Men det gjorde också intryck på
bondekonungen, att bondehopen syntes stämd mot
klaganden, och till sist sporde han i onådig ton:
»Hvarför har du icke stämt dina vederdelomän för rätta?»
»Jag gjorde så, men domhafvanden handlägger inte
målen, utan visar mig än till rådhusrätten, än till
kapitlet, än till kyrkorådet och prästmötet. Och då jag
kommer dit, visas jag tillbaka.»
Detta bestreds på det allrahögsta af lagmansdomhafvanden.
»Nå, sökte du aldrig vår troman guvernören?»
Sökte honom nog och fick min rätt på papperet, men
då fogden fick resolutionen om hand, behöll han den och
gaf mig ingen efterrättelse.»
Detta bestreds under många tropliktiga betygelser af
välbetrodde landskommissarien Björnclou.
»Men hvarför har du då icke vändt dig till oss?»
lydde frågan mäkta sträng.
»Jo, det har jag ju också gjort.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
