Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synas någon lefvande på sista tider, hade han pa manga,
långa år ej sports i fram färd nära eller fjärran.
Märk, rättfärdighetens skaffare genom alla tider hade
öfver sig en obarmhärtig ödeslag. I hårdaste pröfvotider
var han som fågeln fri, men dessemellan satt hans själ
inspärrad i ett stenbeläte på en klippa under molnen långt
mot hafvet. Så mycket visste alla säga, men hvarest själfva
stället var, det visste ingen i hela, vida världen.
Till sitt må ej förgätas, att slammerkedjan, som
grå-mansgosscn oskyldig drog, skulle spöka längst bland allt
missljud, som genom tiderna varslat släkte in och släkte
ut i Svarta-Xorets gamla skrömtenejd. Hennes slammer
blef aldrig tystadt. På den äng, som kallas Väet*, efter
branten till det berg, som nämnes efter förste byamannen
Bengt, uppför backen till den höjd, där Mates-gården en
gång stod, där och annorstädes far och slamrar denna
kedjeskrömt ännu den dag som är.
nr.
FRÅN KANONISKA LAGEN UNDER KANONERNAS LAG.
^ren gingo, och då tiden var fullbordad, fyllde
Svarte-Mickel sina femton ar.
Den höstdagen skred på vanligt vis till kvälls, och
Rike-Mates’ karlar gingo in att äta gröten.
De andra satte sig till bords, där salt i svarfvad skål
stod framme.
Mickel åter hade sig med slammerkedjan, han, till
saltlös spis i hon vid dörren.
* Troligen vudet. Stället har en gång i tiden legat under det
hafsvatten som bildade *noret* mellan Storfjärden och Aor«-fjärden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
