Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Er han maaskee en Graamandsgut?» undrade Hergjus,
mönstrande femtonåringen.
»Han tviflar själf, och tjudret, som han lider, tycks väl
icke röja arten,» skälfde Olof Evertsson bekymrad till svar
och fortfor till Mickel:
»Kände du aldrig en maning att komma ut af detta
näste till ditt lifsverk?»
»Jag, som aldrig njöt en nypa salt på flere år och dras
med kedjan jämt?»
»Kedjan?» upprepade siarn föraktfullt. »Är du ej karl
att skaka af dig ohyran, så har jag ett ord, som
spränger henne på sista bytet. Och alltid blir det någon råd
med saltet. Jag är här med bud och hälsning från din
gudfader.»
Femtonåringen stod ett ögonblick med bröstet häfdt, såg
med blixtrande ögon kring sig i laget, märkte en dragning
till tvifvel i skrämda miner och stod åter kufvad i den
ångermanska ångern.
»Min gudfader? När varder han till seendes?» lät han
tviflande.
»När Antikrist är kommen eller ock en lika god, när
hafvet, luften, jorden talat några ord med väldig stämma,
de som annars visste tand för tunga, då, men icke förr
än då, lär världen spörja nästa bragd af din gudfader. ">
»Det hörs nog dröja om till dess!»
»Icke allramest ändå. Antikristen eller hans jämlike
förestår oss snart. Och innan röstens stund är inne,
hinner största uret några hvarf, men jag, urgamling, fick lof
att höra världens stämma och yttermera se den dag, då
du afskaffar gamla vreden öfver detta armodsland. Skynda
dig! Jag är trött!»
»Gamla vreden? Jag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
