Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Att Mickel skall timras in i de spetälskes kula. Jag
kom hit för att varna er för detta.»
Stor blef bestörtningen i stugan. Far och mor utbröto
i högljudd klagan; jungfru Lisa satt handfallen och
Mickel sjönk i grubbel på lillgammalt vis
»Hur i friden skall en bära sig åt för att få lefva som
en människa på jorden?» lät den gamle förtvillad.
»Ingen fara!» tyckte högäreborna Sara Cornelia
öfverlägset. »Ännu har han en månads tid på sig och en
kan fundera i ro, — om det går an att tala med er.
Men det får jag säga, att I är ett rent besynnerligt folk.
Inte svaren I på hälsning, ingen ber folk att sitta, än
mindre ta af ett plagg och värma sig, när man har åkt
i kylan. Han I då rakt ingen aning om folkseder här i
gården?»
Kvinnorna kommo nu i rörelse för några gästbest}Tr.
Eld uppgjordes på gästrummets spisel och i tvungen ton
bads Sara komma in och värma sig.
»Kom med mig du, Mickel,» tillsade hon, »och sköt om
elden, medan jag talar några ord med dig mellan fyra ögon.»
Husets folk utbytte ögonkast, som sade:
»Man får väl dras en stund med detta syndastraff!»
Sara satte sig för elden och dref Mickel att sätta sig
bredvid. Ogärna gjorde han det icke, men ej utan
bryderi för den högäreborna, som svarat för hans ståtliga
framtidsskick.
De betraktade hvarandra med ett forskande, ljust och
förtroligt ögonkast, hvari den ene liksom ville genomläsa
den andres öden från det gemensamma dopet.
»Hör du,» utbrast hon vårdslöst, »hvad har du
kommit i för tokeri? Aldrig tänkte du väl stanna här och
ta emot efter Mates häller?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
