Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tempelbyggarne, förvånade öfver sin samdräkt och
förändrade håg i öfrigt, lämnade ön och mälde, att en man,
som kunde vara jämförlig med Elias eller Johannes
Dö-paren, hade kommit till ön. De möttes väl af starka
tvifvel, ty mannen hade kommit utan kallelse i dessa
yttersta tider och borde fördenskull vara en falsk profet.
Tviflarne kommo ljyfikne till stället med väl
omgjor-dade själar, men återvände som troende.
Genom sitt gynnsamma läge för älfdalens och kustens
folk blef ön till slut en verklig vallfartsort.
Ingen har dock egentligen sagt, att Hil, hvem denne
ock var, missbrukade sitt stigande välde öfver
massorna.
Tvärtom medgåfvo alla, att han i rättan tid tyglat och
omskapat en tygellös hop, som med hvarje dag ingifvit
grannskapet en växande skräck.
Länge blef han emellertid ej synlig för sin hjord.
När han en gång hörde sig kallas profet, bestraffade
han detta tal som afgudiskt och sade sig nödgad att
bortgå.
Så gjorde han äfven, utan att akta de sörjandes böner
och tårar.
Han tillbragte sista natten, som vanligt, i sin
bergkammare, men morgonen därpå var han icke längre till
finnandes, blef ej häller mera sedd i dessa nejder.
III.
»AFBIDEN ETT NYTT EVANGELIUM!»
pn man, som uppenbarat sig så hemlighetsfull och
väldig som Hil, kunde ej undgå att blifva förgudad på
något vis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
