Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Visserligen inte alldeles, men ...»
»Står kärefar ensam med det rättssökande folket på
sin sida? Hvad är det för konst att reformera, när till
oeh med den blinda, fåkunniga hopen ser, hum nödigt
det .är?»
»Hvad menar du nu, min son?» sporde doktor Göran
häpen. Magister Georg svarade med flammande bliek:
»Jag menar blott, att kärefar endast har att stiga
fram som ledare för de betryckta varelser, som af
gammalt hafva kämpat för att införa riksens laga
ordning här.»
Doktor Göran stirrade andlöst på sin son och utbrast
omsider:
»Hvad är det, jag måste höra af mitt eget kött? Har
du kommit hem att fresta din gamle fader att träda i
fotspåren efter Svarte-ulfven, som skref? Vill du hafva
mig till ledare för de antikrister, dessa genstörtige oeh
ogudelige, som vilja bortväxla Guds vredes tuktoris?
Tala aldrig mer därom, för då utesluter jag dig,
förbannar dig, gör dig arflös.»
Magister Georg reste sig upprörd.
»Jaså!» utbrast han bittert. »Då vet jag rakt inte,
hvad det skulle tjäna till att jag for hem. Men bida
mig, kärefar! Här förestår snart en crisis; då blir
kärefar piskad att följa mitt råd, om det ens längre går an
att följa.»
»Aldrig i mitt lif!» hväste den gamle skälfvande.
Magister Georg gick ut i mottagningsrummet och blef
varse Emanuel, som nu trädde fram och bugade sig.
Här är en främmande pprson,» underrättade sonen
sin far inåt rummet.
Doktor Göran, ännu uppskakad af sin rörelse, trädde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
