Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»NTa, (hl var det ju bra, att k ii re far bestod profvet så
bra!» sade magister Georg spetsigt och gick.
Gamle stiftsherden stod kvar i halft uppsåt att ropa
Emanuel tillbaka, men innan den tveksamme hunnit
utkämpa den svåra striden med sig själf, syntes den
utvisade långt nere på backen. Då fick udda vara jämt.
Doktorn kunde ju icke ana, huru många gånger han
skulle få darra och ödmjuka sig för denne djäknes skull.
V.
RAD MOT ASELE-PÅLLES TROLLDOM.
PÅ SPANING EFTER DE TRE »SVARTE».
»J aså! Doktor Göran har fått sig hem en reformator
nu!’» sade med eget löje högvördig Andreas Asp
ofvanpå den återkomne Emanuels berättelse.
Han satt vid bordet i sin ämbetskammare, såg
drömmande ut öfver åkerfälten ned mot fjärden, sträckte
handen efter gåspennan, såg upp på sin dröjande
prediko-dräng och sade:
»Du får genast kläda om dig och hjälpa folket på
brännan. Det vill ändå till för att få slut i dag.»
Emanuel gick, och herr Andreas började skrifva. Han
fick omsider ihop ett bref till änkebiskopinnan tant
Steuchia, en dam, som i kinkiga fall ombestyrde
postgången i stiftet.
Inom kort visste doktor Görans herdar med kvinnor
och barn, att öfverherdens hemkomne son och förväntade
stöd var en arg kättare, en kartesian, en fördömmelig
antikrist, som till och med frestat sin gamle far att träda
i fotspåren efter Svarte-ulfven, som skref. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
