- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
238

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»En sak ^kall jag varna dig för!» tilläde den gainle
betänksamt. »Jäntan ligger åt andra röstet, men om hon
ställer sig i vägen och vill liskas på något vis, så tag din
själ i Guds hand och bevara dig!»

»Det var märkvärdiga ord, karelar! I har bestämdt
svåra bekymmer för dottern?»

Fader Anton teg en stund och svarade:

»Du sade bekymmer, men livad är det annat
människan skall dras med! Det här råkar vara något vida värre
än så. För en dags morgon skall jag stå till svars för
att ha aflat upp den svartaste skam för Gud och
människor. Ja det är en riktig lisa att någon gång få tala om
sin sorg för någon, som vill höra på. Och hvad hela
världen vet tjänar ju lite att sticka under stoln med.»

Emanuel tyekte nu lämpligt vara att taga fram litet af
ordets helande salva och sade:

»I får, lof att ställa bekymren i Herrens hand,
kärefar! Till den grad behöfver en kristen ieke betunga sig.
Gå till gudshuset på söndagen, sök ett rum vid
nåda-bordet och kom ihåg, att satans makt är visserligen stor,
men ...»

»Ja du pratar 0111 satans makt, du skoledjäkne. Något
förmår han väl, efter du giek hit ovetandes i hans skor.
Men han viker sig för jäntan min ändå. En lögnare var
han af världens begynnelse, men allt livad han ljög det
var och förblef ej annat än lögn. Värre var jäntan min,
för hon var karl att ljuga en gudlös ogärning, som
sannades genom själfva lögnen.»

»Det var ett förunderligt tal, kärefar!»

Den gamle sträckte handen till en obestämd pekande
åtbörd mot skogsranden, som aftecknado sig skarpt
mörk-taggig mot röda kvällsmoln, och fortfor:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free