Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»J;i lite liir du förstå dig på, huru det iir stiilldt och
spådt inom vår stam, men jag kan viil tala om ett och
annat, huru det hafver sig.»
VII.
AFGRUNDSLÖGNEN, SOM FÖBYTTE SIG TILL DAGENS
SANNING.
J^en gamle såg bort öfver den mörknande mon under
en djup suck och började sin berättelse:
»Det är nu länge sedan de gamle fornfäderna hade sig
hit öfver hafvet undan ryssen, ville söka sig frid och
bärgning här långt inne i skogarne. De började bränna på
hvar sin mo, odla rofvor och så svedjeråg. Efter första
skörden gaf svedjan eller bolandet bär och bete. Och sä
var det att flytta undan år från år och bränna och bygga
sig en ny kula för folk och fä, då det värdt för långt
till den gamla. Mycken starr fick folket på myrängarna;
bär och fågel, ekorre och hare var det gudsgåfvor af.
Efter en dryg mansålder eller så värdt svedjan aspgången,
och så bar det till att bränna där på nytt i sin jämna
återgång.
På sådant vis redde sig de gamle bra, ville hälst vara
ett folk för sig, behålla sitt och unna andra deras. Skatt
till någon fogde eller tionde till någon präst gåfvo de på
länge icke. De vattenöste själfva sina barn i Guds namn,
voro sig själf vom präster nog vid bröllop och jordafärd,
då de skildes från käre fränder efter tre skoflar mull i
någon 1 juflig dal under höga granar, men
begrafnings-ordet tog en hvar ur hjärtat som han kände och tyckte.
Folket från bygderna mötte de gamle en och annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
