Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser ut, så behöfver väl inte så mången lefva och grämas
öfver det.»
Berättaren höll upp, pekade bort öfver mon åt grannens
stuga och fortfor:
»Du ser väl ännu torpet, där gamle Petrus går och
stökar i ensamheten, förbannar sin son utan sak och hatar
mig utan skäl. Ser du, fvra led ha vi och våra fäder i
frid och endräkt bott har på mon. Och fyra led tillbaka
spåddes, att barnen i femte led, en son och en dotter,
borde förenas genom kärlekens band; annars skulle de
draga skam och ofärd öfver hela stammen.
Petrus gifte sig och fick en son; jag gifte mig och fick
en dotter. Länge lefde mödrarna ej, men deras yttersta
vilja till barnen var, att de skulle frukta Gud och lyda
fädernas råd.
Anna fick håg till Petter och Petter fäste sig vid
jäntan. På sådant vis syntes allt gå bra och vi insöfdes
bägge i säkerhet.
Ären gingo och en dag, då jag var ute på brännan,
fick jag se en bygdepojke, som gick där och åt rofvor.
Jag sade åt honom, att han gärna fick äta, men
ingenting ta med sig. Då han skulle gå, tyckte han väl det
var en don, att han lade en rofva i näfverväskan med.
Det skulle han inte ha gjort, för där han stod, där värdt
han stående som en osjälig slökalf intill nästa morgon.
Då gick jag dit och löste tjyfven, efter seden med en
örfil, och tänkte gå, men vände mig om och såg på
pojken, där han stod dufven och hufvudyr. Nu vet jag inte
hvad det var för dårskap, som kom öfver mig, för jag
bad honom följa och höra, huru jäntan spådde, ty den
gudsgåfvan hade hon ännu då. Pojken kom in. Lite
hörde han på spådomen, såg dess mer på jäntan. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
