- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
251

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ofärd, värdt hon ganska vreder och narrade in dem för
natten i stall vindsrummet och sköt för klaffen utvändigt.

Dagen därpå kom skallfolket och fogden till Vallen,
men länsman och fjärdingsman syntes inte till. När han
så fick höra, att spejarne hans skulle vara där, innelykte
på stallvinden, så bars det till att ta fram dem och
ge dem hunds ovett, för att de hade förlupit sitt ärende.
Så slö var han i sitt dryckeri, k:m du veta, att han inte
mindes, huru de andra sågo ut ens. De fingo så några
rapp öfver ryggen vid spöpålen, som står där på
Vallen strax bredvid skrämgalgen, oeh erkände sig lätteligen
vara hvad de icke voro. Sedan fick en livar ordentligt

sina fem par spö, för det han understatt sig ljuga i en

öfversåte. Där lades inte fingrarne mellan, må du tro;
blod och skinnlappar yrde. När de så hörde hvad namn
de andra skulle ha, så tyckte de nu, då allt kom vida,
likast vara att låta udda vara jämt och gömma sig
under de falska namnen. På sådant vis hände sig nu, att

Svarte-Mickel och Svarte-Petter sannerligen blefvo fogdens
spejare, såsom jänteohåret hade ljugit, och huru de fingo
tjänstgöra, skall du nu få höra.

Skallet drog sig upp efter ån, och fogdens spejare fingo
visa vägen, huru medfarna de stackarne än voro. De
kommo efter dalgången och skogen fram till byn och
af-stängde all undanflykt. Men som där såg dödt och öde
ut, så skickades spejarne att se efter, huru där rätteligen
stod till. De kommo tillbaka och sade, att alla gårdar

voro folktomma, utom rian, som stod på kullen, för där

hade hundgläfs hörts. Fogden drog då skallet upp mot
rian. Då folket nu igenkände dem, som jäntan hade
ljugit till spejare, ville förstås ingen missunna dem ett lod

i hjärtat, och flere skott smällde ur gluggen. Mickel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free