- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
281

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så blef det svarta namnet till sist utfylldt med en
fabelaktigt hemsk och hemlighetsfull skepnad. Fader
Anton, fjärrskådaren i de dödes och lefvandes riken,
uppfordrad att efterspana den mänsklige skrifvaren i sin
trumma, kunde icke se mer än en svart ulf och därmed
jämt. Hvad ville en slik förklädnad säga? Se därom
hade lärde och olärde gjort sig mer än en fundation.

Så kom på ilande ryktets vingar ett märkligt bud.
Svarte-ulfven gick på denna syndajord i verklig, svart
ulfvaskepnad af kött och blod. Den allom kände
Lapp-Manel, gossen med de stora gåfvorna, hade ju frälst
honom ur själfva varggropen, just när fångstmannen skulle
nedskjuta’n, hade frälst honom för en särskild sak, som
den trögtänkte fick efterfråga många gånger, innan den
yppades hviskande.

Nu är till sägandes, att Svarte-ulfven begynte spöka
än här, än där öfver Bottnens vida länder.

En käring varsnade honom, där han satt som en hund
mellan två stubbar på den solsidiga svedjan strax ofvan
sommarfähuset. Han satt där och vände hufvudet hit
och dit i spaning öfver byarna nere mot forsen.

Och det gjorde människan så ondt vid hans ödeliga
uppsyn, att hon genast sprang till gårds efter en näfve
saltströmming på bröd och skulle räcka honom. Han
glindrade så underligt på henne och tog ett baksteg. Då
lade hon från sig hans matpass på en stubbe.

»Kom hit och ät nu, svartryggen min!» sade hon
gråtfärdig och gick undan lite.

Svarte-ulfven kom då varsamt fram, vädrade för sig
och höll till godo med kosten. Med tacksam ögonfärd
slog han sakteligen på svansen med den ringa gåfva han
ägde att fägna människan på detta vis. Sedan lunkade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free