- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
288

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig visligen att afvärja den goda vind, som nu kommit
i seglen. Ilan brassade på som det var, styrde så högt
han kunde och lät antikristernas storm nalkas ohejdad.

Ändtligen kom den med bäfvan motsedda dag, då
Svarte-Petter, efter uträkning, borde inträffa med sitt följe. Den
dagen arbetades med brinnande ifver på Bispehöjden, och
då man sent omsider reste sig för middagsmålet, som
intogs på stället, skulle den välsignade reformatsen vara
färdig.

Efter måltiden slogo sig de ledigblifna reformatorerna
ned efter loften och spanade utöfver trakten bort mot
landsvägsbacken på andra sidan sundet.

Omsider började en gråaktig massa vältra fram ur
skogs-brynet, skred ned öfver backen och krökte sig efter
vägens långa bukt som ett grått, sammanhängande band,
oupphörligen neddraget ur skogen i aldrig sinande längd.

Tåget, höljdt af dammets upphvirHande skapelser, som
väckte tanken på en svällande jätteorm, skred med
hufvudet genom en granskogsdunge in öfver de två broarna
i sundet.

Nu vid lag kunde de svettiga åskådarne på Bispehöjden
se, att hvarje man var rustad med spjut i handen,
matsäck och bössa på ryggen. Äfvenså kunde de ängsligt
lyssnande med kåre efter ryggen höra massans tramp och
gny likt dånet från en aflägsen fors, men alltjämt vräkte
tillflödet fram från det aflägsna skogsbrynet.

Vid denna ställning blef excellensen rätt allvarsam, och
fäderna stirrade på hvarandra med bleka, veckiga pannor.
För ovana ögon tedde sig den lilla bondehären om knappa
3,000 man så otalig, att kanske ingen tänkt sig värre om
Sanheribs och Xerxes’ härskaror fordom. Var detta en
afgrundens synförvändning eller skulle man tro, att de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free